Amaroneprovning

Efter provningar av finstämnda riesling och chabliser kändes det som att det var dags för lite mer muskler. Alltså fick Amarone bli nästa tema. Många amarone finns numera även i halvflaska på systembolaget, vilket ju är väldigt trevligt.

Låt oss också göra detta klart: alla de fem vinerna vi provat är väldigt goda. När vi pratar om bäst och sämst så är det i ett spann där alla är bra viner.

Samtliga är också mycket mörka i färgen, har en stor doft och är fylliga. Anteckningarna avser alltså skillnader på marginalen.

Vi provade:

Capitel de'Roari Amarone 2006, Luigi Righetti (175 kr)
Amarone della Valpolicella 2006, Luigi Righetti (168 kr)
Tommasi Amarone della Valpolicella Classico 2005 (269 kr)
A Amarone 2006, Alpha Zeta (199 kr)
Masi Amarone Costasera 2006 (269 kr)

Provningsanteckningar:

Capitel de'Roari Amarone: Stor doft med inslag av choklad, vanilj och fat. Lång, balanserad smak med tydliga inslag av fat. Det här är ett överraskande bra vin för att vara en så billig amarone som det ändå är. Prisvärd, kanske mer än prisvärd.

Amarone della Valpolicella: Medelstor doft med tydliga toner av kaffe och mörk choklad. Inslag av läder, även viss rökighet. Smaken är eldig och intensiv, dock kanske lite kort jämfört med de övriga. När det visar sig att detta är systembolagets billigaste amarone blir vi alla väldigt förvånade. Det här är nämligen riktigt bra! Detta är helt klart kvällens mest prisvärda vin. Kaffetonerna gör att associationerna närmast går åt sydafrikansk pinotage, så om du gillar den smaktypen bör du helt klart prova detta vin.

Tommasi: Medelstor doft, inledningsvis stickig. Något platt jämfört med de övriga. Även smaken är inledningsvis stickig, senare sötfruktig med russintoner. Något kort. Förvåningen är stor när detta visar sig vara Tommasi. Står sig förvånansvärt dåligt jämfört med de övriga. Visst hade man inte varit missnöjd med vinet ensamt, men när man upptäcker hur mycket bättre de andra är, dessutom till ett lägre pris, så kan betyget inte bli annat än ej prisvärt.

A: Färgen drar lite mer åt tegel än de övriga och ger alltså ett lite moget intryck. Doften är väldigt fruktig, med inslag av viol och sötlakrits. Smaken är eldig, fruktig och överlag väldigt lättillgänglig. Det här är väldigt gott. Känns inte som ett vin som vinner på att lagras, utan här är det frukten som driver. Sammantaget mycket prisvärt och kvällens testvinnare.

Masi: Doften är kryddig, söt och med fruktighet som drar åt frukt-te. Toner av plommon i både smak och doft. Smaken är mjuk, fyllig och ganska sötfruktig. Viss syrlighet. Det är något som gör att det känns svårt att få grepp om vinet. Det här bör nog lagras ett par år, känns inte riktigt färdigt idag. 2006 anger Masi som en väldigt bra årgång som tål lång lagring, och förhoppningsvis kan det här bli intressantare om ett par år. I dagsläget är det dock knappt prisvärt.